impression artist Russian, 1844?C1930  Related Paintings of Ilia Efimovich Repin :. | Portrait of a man sitting | Ms. Xie file her portrait | Self-portrait | Ceremony | Ballet Theater |
Related Artists:
Simon Hollosy
1857-1918 Hungarian Simon Hollosy Gallery Simon Hollosy (Romanian: Simion Corbu); (2 February 1857, Maramarossziget, now Sighetu Marmatiei - 8 May 1918, Tecso, now Tiachiv) was a Hungarian painter. He was considered one of the greatest Hungarian representatives of 19th century Naturalism and Realism. Holl??sy came from an Armenian family who settled in Maramarossziget (present-day Sighetu Marmaţiei, Romania). He frequently worked abroad. He criticized training at the Academy and founded a private school in 1886 where he gathered young talents around him who were interested in realistic protrayal. He opened the way to new styles by relying on his personality and by pointing out the merits of French pictures (Courbet) exhibited in Munich. He abandoned the academic style in order to follow new trends in French painting. Encouraged by Istvan Reti and Janos Thorma, his pupils and friends, he spent the summer of 1896 in Nagyb??nya (present-day Baia Mare, Romania) with his school, which played an important role in Hungarian painting as the cradle of the Nagybanya school. He soon settled down in Nagybanya. With its style (sunny landscapes), his school determined Hungarian painting for decades. Leaving the Nagyb??nya colony in 1901, he spent the summers in Tecso with his students from 1902. During winters he was in Munich to run his school there. He was not productive as an artist: he was in search of atmospheres and his productivity was confined to teaching. His large scale plan of "Rakoczi March" with a lot of figures got as far sketches because he kept on changing his mind. The landscapes painted in Tecso include "Landscape in T??cső", "Landscape with Stacks and Sunset with Stacks", where he applied elements of plein air and impressionism. His self-portrait (1916) is one of his most harrowing pictures.
Pierre Gautherot
painted Napoleon Ier, blesse au pied devant Ratisbonne, est soigne par le chirurgien Yvan, 23 avril 1809
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.